Vi har blivit bestulna
Det är aldrig kul när det händer och i den stora, vida Internetvärlden är det rätt så svårt att hålla reda på var ens information tar vägen. Men det som vi på FiraJul har råkat ut för nu är så fräckt och dessutom rent kriminellt.
Det började med att jag blev uppringd av en säljare för ett julmagazin, "Jul igen i Uppsala": Jag köpte annonsplats för våra tomtebrev och sen var det inte mer med det. Jag tog även kontakt med redaktören för magazinet och erbjöd dem att låna material från oss mot angivande av källa. Sådan är ju upphovsrättslagen, det är vår rätt.
En tid senare fick jag ett exemplar av magazinet i brevlådan och började bläddra lite i det. Döm om min förvåning när jag på sidan 8 kunde läsa en del av de texter som finns i fliken Traditioner hos oss. Jag sökte överallt på sidan och sedan i övriga magazinet, men kunde inte någonstans finna att vi hade angivits som källa till dessa texter.
Så jag fattade tangentbordet och skrev ett småsurt mail till redaktören Anette Malmgren. Hon utger sig dessutom för att vara ansvarig utgivare för magazinet.
Till svar fick jag detta:
"Jag vet att jag var inne och kollade på er hemsida men jag har absolut inte koppat från er! Mycket info om jul finns ju både på nätet (fler än er hemsida) , har varit i kontakt med Skansen och böcker. Jag vet att källor fattas på en del av texterna, vi får bli mer noggranna med det i fortsättningen!"
Jag blev inte nöjd med detta svar, då det inte är en ursäkt eller ens ett erkännande. Så jag ringde till PRV och fick veta att "Jul igen i Uppsala" inte är registrerad som periodisk tidskrift. Det måste man inte vara om tidningen ges ut färre än fyra gånger per år. Så långt allt väl. Det som däremot händer är att ärendet inte faller under grundlagens Tryckfrihetsförordning, utan under Brottsbalken.
Nästa samtal jag ringde var till Tidningsutgivarna. Där fick jag veta att Anette Malmgren genom att ta mina texter har gjort intrång i min ideella rätt, enligt upphovsrättslagen. Jag har rätt till skadestånd och kan dra ärendet till Tingsrätten om så krävs.
I skrivande stund har jag precis sänt iväg ett nytt mail till redaktören med ungefär samma innehåll som jag skriver ovan. Jag väntar med spänning på svar.
Jag blir oerhört upprörd över detta, då jag tycker att det är så fruktansvärt oseriöst av Anette Malmgren att utge sig för att vara något hon inte är. Genom att signalera att hon är ansvarig utgivare ger hon sig själv en stämpel av både seriositet, ansvar och pondus, och det är detta som annonsörerna köper. Jag undrar vad arrangörerna av Classic Night, Ticnet, Clas Ohlson och Akademiska sjukhusets barnfond, bland många andra, skulle anse om ett sådant här oärligt förfarande om de visste om det?
Jämför själv, kolla i pdf-en på sidan 8 (sista stycket) och jämför med denna text.
Det började med att jag blev uppringd av en säljare för ett julmagazin, "Jul igen i Uppsala": Jag köpte annonsplats för våra tomtebrev och sen var det inte mer med det. Jag tog även kontakt med redaktören för magazinet och erbjöd dem att låna material från oss mot angivande av källa. Sådan är ju upphovsrättslagen, det är vår rätt.
En tid senare fick jag ett exemplar av magazinet i brevlådan och började bläddra lite i det. Döm om min förvåning när jag på sidan 8 kunde läsa en del av de texter som finns i fliken Traditioner hos oss. Jag sökte överallt på sidan och sedan i övriga magazinet, men kunde inte någonstans finna att vi hade angivits som källa till dessa texter.
Så jag fattade tangentbordet och skrev ett småsurt mail till redaktören Anette Malmgren. Hon utger sig dessutom för att vara ansvarig utgivare för magazinet.
Till svar fick jag detta:
"Jag vet att jag var inne och kollade på er hemsida men jag har absolut inte koppat från er! Mycket info om jul finns ju både på nätet (fler än er hemsida) , har varit i kontakt med Skansen och böcker. Jag vet att källor fattas på en del av texterna, vi får bli mer noggranna med det i fortsättningen!"
Jag blev inte nöjd med detta svar, då det inte är en ursäkt eller ens ett erkännande. Så jag ringde till PRV och fick veta att "Jul igen i Uppsala" inte är registrerad som periodisk tidskrift. Det måste man inte vara om tidningen ges ut färre än fyra gånger per år. Så långt allt väl. Det som däremot händer är att ärendet inte faller under grundlagens Tryckfrihetsförordning, utan under Brottsbalken.
Nästa samtal jag ringde var till Tidningsutgivarna. Där fick jag veta att Anette Malmgren genom att ta mina texter har gjort intrång i min ideella rätt, enligt upphovsrättslagen. Jag har rätt till skadestånd och kan dra ärendet till Tingsrätten om så krävs.
I skrivande stund har jag precis sänt iväg ett nytt mail till redaktören med ungefär samma innehåll som jag skriver ovan. Jag väntar med spänning på svar.
Jag blir oerhört upprörd över detta, då jag tycker att det är så fruktansvärt oseriöst av Anette Malmgren att utge sig för att vara något hon inte är. Genom att signalera att hon är ansvarig utgivare ger hon sig själv en stämpel av både seriositet, ansvar och pondus, och det är detta som annonsörerna köper. Jag undrar vad arrangörerna av Classic Night, Ticnet, Clas Ohlson och Akademiska sjukhusets barnfond, bland många andra, skulle anse om ett sådant här oärligt förfarande om de visste om det?
Jämför själv, kolla i pdf-en på sidan 8 (sista stycket) och jämför med denna text.
Kommentarer
Trackback
