Tomte eller inte
När är det egentligen som vi på något vis börjar förstå att tomten inte riktigt finns? För visst är det väl så... eller...
Igår kväll på tv pratade Eva Funck om tomten och hans uppkomst. Framför tv:n satt min 4,5-åriga dotter och lyssnade spänt. Jag var lika spänd jag för jag undrade vilket slutsats hon skulle dra av det som sades. Om hon gjorde det så gav hon i alla fall inget sken av det, för efteråt fortsatte hon att leka med sin julkalender. Både maken och jag pustade ut...
Imorse prade vi om tomten igen, och jag försökte styra det till att tomten skulle komma till oss på natten och lämna klapparna. Det gick dottern med på för som hon sa: han kommer ju sen igen på eftermiddagen. Nähäpp, den gubben gick alltså inte.
Förra året var maken tomte. En riktigt trovärdig sådan om jag får säga det själv. Med kudde innanför rocken, stora glasögon, ditmålade buskiga ögonbryn och rosiga kinder. Men ett skägg som satt lite löst.
Så när dottern för en tid sedan träffade Tomten som satt utanför ett varuhus och tog emot önskningar kände hon på hans skägg och sa att: nu hade det vuxit fast. Gissa om vi jobbar på den biten i år ;-)
Men ibland undrar jag hur mycket som är hennes barnsliga naivitet och hur mycket är ett sken för att inte göra mamma och pappa ledsna. De kanske inte vet att tomten inte är på riktigt...
En riktigt god jul med eller utan tomte önskar jag er alla!
Igår kväll på tv pratade Eva Funck om tomten och hans uppkomst. Framför tv:n satt min 4,5-åriga dotter och lyssnade spänt. Jag var lika spänd jag för jag undrade vilket slutsats hon skulle dra av det som sades. Om hon gjorde det så gav hon i alla fall inget sken av det, för efteråt fortsatte hon att leka med sin julkalender. Både maken och jag pustade ut...
Imorse prade vi om tomten igen, och jag försökte styra det till att tomten skulle komma till oss på natten och lämna klapparna. Det gick dottern med på för som hon sa: han kommer ju sen igen på eftermiddagen. Nähäpp, den gubben gick alltså inte.
Förra året var maken tomte. En riktigt trovärdig sådan om jag får säga det själv. Med kudde innanför rocken, stora glasögon, ditmålade buskiga ögonbryn och rosiga kinder. Men ett skägg som satt lite löst.
Så när dottern för en tid sedan träffade Tomten som satt utanför ett varuhus och tog emot önskningar kände hon på hans skägg och sa att: nu hade det vuxit fast. Gissa om vi jobbar på den biten i år ;-)
Men ibland undrar jag hur mycket som är hennes barnsliga naivitet och hur mycket är ett sken för att inte göra mamma och pappa ledsna. De kanske inte vet att tomten inte är på riktigt...
En riktigt god jul med eller utan tomte önskar jag er alla!
Kommentarer
Trackback
